En svag doft av hopp !
Just det, jag känner lite GJÄDJE sippra genom mina vener i min kropp .
Karnevalen är på gång och staden samlar sig för att hålla andan i en dryg vecka. Snart, om kanske 1-2 dagar börjar processionerna på gatorna och lagom till helgen åker jag ner till Aguilas för att delta i festligheterna där. Den lilla fiskebyn som för övrigt växer allt mer nu är i trakten känd för att ha de bästa, fetaste och mest skoningslösa Fiestas i den här delen av Spanien.
Processioner på gatorna med folk från dansskolor som dansar sin väg genom staden, stoppad trafik på de flesta gatorna, fulla, glada och partytaggade människor vart man än pekar näsan. Låter bra, eller hur?
Nu är frågan. Vad ska man klä ut sig till? För det duger givetvis inte med bara en utklädnad. vad tycker ni, mina kära 25 läsare? (: Och vet att INGEN idé är för dum, radikal, konstig, extrem eller helt enkelt "FÖR" någonting. Alla förslag granskas. Jag ska klä ut mig till:
1. En skyltdocka (detta är spikat)
2. En smurf, inte lika spikat men mycket möjligt.
3-4? Ni får hjälpa mig! :)
Nu var det tre dagar sen jag bloggade sist så nu får ni hela TRE bokstäver idag, på en och samma gång! Och nu är det D om jag inte minns fel. D, alltså:
Dominique Teymouri, Dansande Örnen och Duran, Matilda.
E: Evelina Griborn, Eva Sjölund Butschkau och Ericsson, Veronica.
F: Felicia Jusélius, Felizia Uddman, Fredric Olsson (en mycket gammal vän från grundskolan, vi var bra poolers)
Tack och god natt allihopa, hoppas ni sover gott. för det kommer inte jag att göra. Jag sover alltid dåligt nu för tiden, konstigt?
Tack på förhand angående utklädnadstipsen, kommentera vad NI skulle klä ut er till!
Natti natti. Puss .
Jippo ?
Hej, hallå och god afton. Idag så är det en dag. Givetvis. Men. Inte vilken dag som helst. Det är alla Hjärtans dag. En dag som har gjorts "speciell" på helt felaktiga grunder, enligt min åsikt. Man ska inte behöva välja ut en dag av årets 365 för att fira kärleken på. Känner man kärlek så borde man hylla den genom att visa den extra mycket varje dag av varje vecka av varje månad av varje kvartal av varje år av varje årtionde och så vidare. Ni förstår min slutkläm. Man ska ge extra mycket uttryck för kärleken utan att behöva viga en dag fylld av blomsterbud, choklad mättad med extra fett och kärleksförklaringar åt att visa kärlekens sanna anda.
Liksom alla "helger" då man gör saker tillsammans, jul, nyår, midsommar, alla hjärtans dag och så vidare får folk att må bra så får dom minst lika många människor att må dåligt. Folk som har nära och kära återknyter ofta dom banden, förstärker och förbättrar. Vissa personer utan den här kärleken runt sig, upplever gärna en sorts "ensamvargs-känsla" och blir ensammare och mer behjärtansvärda. Men vafan, det kanske är så dom väljer att ha det. Let's face it people, jag skulle nu vilja dela in dagens sociala individ i olika kategorier/sorter och jag tänkte markera kategorierna genom att använda olika efternamn beroende på dess innebörd. Tillåt mig.
1. Svensson, lagom lycklig, tråkigt liv.
2. Oxelman, olycklig, ensam fast med ett spännande liv.
3. Svingberg, lycklig med spännande liv.
4. Stensund, olycklig med ett jävligt tråkigt liv.
Ovanstående kategorier är placerade utan inbördes ordning. Folk gillar att ha det som det är. Inte alla, verkligen inte. Men dom som har det på ett vis som dom själva trivs med, oavsett om det är ett roligt-lyckligt liv eller ett olyckligt-tråkigt liv älskar det. Är du olycklig så är det för att du GILLAR att vara miserabel. Och det är för mycket för mig, kära läsare.
Dagens bokstav är C: Cecilia Dilot, Carl Svinge och ett tredje namn som jag bara inte kan komma att tänka på just nu. Men jag återkommer.
Jag önskar er alla en fortsatt trevlig hjärtekväll.
God natt.
Isolering !
Hej.
Jag funderar på om jag ska fixa till designen och även om jag ska skriva med annat sätt eller?
Förhoppningsvis så förstår ni min poäng. Kanske till och med fixa annan färg på texten eller nåt i den genren.
Idag har jag mått relativt bra, har en liten förkylning, trots att jag är i soliga Spanien. Fast det förstås, om det är soligt och varmt är det förmodligen lättare att förkyla sig, eftersom man alltid tror att det är soligare och varmare än det egentligen är och klär på sig alldeles för lite, går ut och resultatet blir alltså en förkylning.
Pga förkylningen har jag alltså inte varit utanför lägenheten idag, om man inte räknar med de tre gångerna jag har varit ute på balkongen. Och jag har tänkt och tänkt idag. Kommit till insikt om en sak faktiskt. Jag har aldrig haft problem med att vara ensam någon gång emellanåt, ibland bara tagit en hel dag åt att just Vara Själv, uppleva ensamheten. Har NI någonsin gjort det, mina vänner? Kalla mig konstig och egen, udda och skum men det är så jävla bra för en att vara Ensam ibland.
Vissa säger att ensam är stark, men dom som tycker det tittar ALLDELES för mycket på Pokémon. (För er som inte vet så gjordes en pokémon-film för x antal år sedan med namnet Ensam är stark - Pokémon.)
Ungefär så var det jag menade. Och titta på Ash, den lille pojken som ville bli en pokémontränare! Inte ens han är ensam. Mitt råd för den här gången lyder iallafall: ta världen som den kommer. Jag ser alldeles för mycket STRESS i mina vänner dessa dagar. Man måste ta sin "egen-tid" ibland. Jag brukar studera taket, oberoende av var någonstans jag befinner mig. Tar man inte en stund för sig själv då och då så tror jag att många kan drabbas av sjukdomar relaterade DIREKT till stress. Vart är världen på väg, mina vänner, vart är världen på väg?
Dagens bokstav är B :
Becka, Berlind,Agnes samt Becca.
Nej, jag har inte skrivit fel, jag saknar två vänner med samma namn fast med olika stavning. Jag tillägger även till min lilla cliffhanger, att jag har möjligheten att använda efternamnet.
Sov gott, kamrater! Jag uppdaterar igen! Guds frid vare med er :-)
Jag VET, jag är värdelös...
jag ... På att uppdatera bloggen! Bland mycket annat såklart... Jag är värdelös på att spela hockey, till exempel. Skridskor har ju liksom aldrig varit min grej..
Nåja, nu är jag här och skriver i bloggen igen och ska försöka uppdatera oftare.
Är på lite bättre humör för tillfället, pratade nyss med en bekant som vill jamma med mig, vi ska dra igång ett tvåmanna-band när jag kommer hem. The Morning Hosts ska vi heta och vi ska spela eget material i genren indiepop :) Han, William Ahlberg, på lead guitar/kör och jag på sång/rythm guitar, vad tror ni om det? Kan fungera?
Har just dött av skratt varje dag, tre gånger om dagen de senaste 5 dagarna. Sök på David after Dentist på Youtube så förstår ni förhoppningsvis vad jag menar. Jag har även sett de senaste två avsnitten av Scrubs, avsnitt 9 och 10 ur säsong 8, och de rekommenderas. SUPERB!
Jag har även kommit upp med ett nytt påfund, i slutet på varje inlägg så ska jag skriva, i alfabetisk ordning (i den mån det är möjligt), tre personer som jag saknar vars namn börjar på dagens bokstav. Exempelvis, G, Greger, Gabriel och Georg. Nu var detta ett exempel och jag saknar varken Greger eller Gabriel. Georg saknar jag lite dock, har inte listat ut om jag ska omnämna honom under G för Georg eller J för Jojje.. Hmm.... Klurigt dilemma. Observera att alla namn kommer omskrivas utan inbördes ordning.
Så, här kommer alltså A:
Alexander Wagner, Alexandra Bjernheim, Alma Duran.
Peace out och godnatt gott folk!
5 dagar senare.
God dag. Idag tänkte jag anteckna detta inlägg i en proper ton. Rubriken som jag så nyligen byggde ihop är inspirerad av filmen 28 dagar senare. Men nu orkar jag inte med den korrekta, rakryggade "kraften" som hänger över bloggen. Tänkte nu börja med att ursäkta mig för uppvisningen dålig uppdateringsförmåga de senaste dagarna. Dock så har läsarantalet hållit en jämt siffra och för det är jag givetvis mycket glad. Jag har inte mått så bra de senaste dagarna. Igår var jag helt oanträffbar för alla som inte har mitt spanska mobilnummer, och det är inte så många :b Jag befann mig nämligen i Aguilas, den lilla byn dit min familj brukar åka på somrarna. Jag hälsade givetvis på familjens vänner. Det var min dag, en egen liten tvåtimmars busstur uppe bland bergen. Och sen förstås två timmar tillbaka. Men men. Jag tänkte ge er en liten insikt i vad som mer kan försiggå i mitt huvud. Ibland fattar jag inte ens själv vad jag tänker, bara att jag ska skriva upp det på en liten post-it lapp och sätta den längst bak i huvudet. Så kan jag plocka fram den när helst jag känner för det. Och gå igenom igen liksom. Detta kom bara inflygandes i mitt huvud klockan 05:28 en morgon här nere i spanien. Jag sov inte. Jag sover inte mycket.
"Ett försök att stirra sig igenom mörkret. Verkningslöst. Hör blodet flöda genom kroppen men kombinerat med en otrolig huvudvärk så inbillas jag för en sekund att tro att jag faktiskt här min hjärna. För varje gång jag hör mitt hjärta pumpa ut nytt blod i ådrorna så känner jag hur varenda partikel i min kropp hoppar till, bara lite grand." Som sagt, 05:28.
Vad är det för fel på mig?
Frid.
Ett eko av en vilja.
Goder afton. Här sitter man, mitt i natten med inget att göra förutom att blogga. Vilket är mycket roligt men jag är schleten. Sova är det ingen större mening med, försökte med det för flera timmar sen utan resultat. Som grädden på moset (vad nu moset är) så har jag lyckats med den otroliga bedriften att få över ett par bilder som lovat. Och de kommer publiceras tämligen snart. Och med det menar jag nu.
Här är jag då nästan varje dag, för det är där alla bra affärer ligger. Cartagenas uppvisningsgata som ni ser är mycket vacker och turisterna älskar den. Dom rör sig bara på den här gatan och i hamnen. Därför tar man nästan aldrig en öl på den här gatan. Den är dyr.
Och där ser ni då mig när jag faktiskt GÅR på gatan. Ingen bra dag. Hur ser jag ut, kommentera och beskriv XD
Nu är jag för orkeslös för att skriva något påhittigt om turister som jag hade tänkt från början och ni får en djup tanke nedklottrad imorgon skulle jag gissa på. För det är väl det ni vill ha? Elle?
Guds frid vare med er gott folk !
(Ja, jag är religiös, Nej, jag går inte i kyrkan varje vecka, Ja, jag tror att Gud finns. Fler frågor?)
.
God natt på er allihopa. Jag är ledsen men jag har inte en gnutta ork att ens skriva det här inlägget, egentligen. Det är missinassen (mitt i natten på svenska) och jag är typ sjuk. Jag har ont i magen, huvudet, nacken, ryggen, ja i stort sett i hela kroppen. Så detta blir ju av föga intresse för mina ca 20 läsare.
Återkommer imorgon, förhoppningsvis (säkerligen) med nått nytt att klaga på.
Natti natti världen. Sov gott
Varmt.
Hej. Det är varmt. Idag är det onsdag och varmt. Solen skiner ordentligt för första gången sen jag kom hit. Jag insåg för en liten stund sen att i två av tre inlägg som tidigare så har jag försökt beskriva mig själv. Det har uppenbarligen inte gått så bra så jag får väl helt enkelt bara fortsätta försöka. Jag kanske ska ge upp? Eller? Hmm... Tufft dilemma. Nåja.
Spanien. Där jag är nu vill säga, är varmt. Och jag har inte så mycket att göra här hemma på dagarna som jag hade hoppats. Detta ger mig utomordentligt mycket tid att tänka och fundera ut konstiga saker. Typ vad som händer om tre människor har en trekant, två killar och en tjej (fråga mig inte hur jag hamnade här i mina tankegångar) och båda killarna kommer samtidigt i tjejen (hon är säkerligen rutinerad). De använder inte preventivmedel och båda killarnas favorittippade spermier kämpar och kämpar och tar sig båda fram till ägget EXAKT samtidigt och befruktar det båda två! Låt oss även anta att kvinnan bestämmer sig för att behålla barnet och föda det. Vad händer då? Får man siamesiska tvillingar med inslag av kvinna, får man en ett barn som ser ut som en blandning av båda männen, tar männens anlag ut varandra och det blir en hundraprocentig flicka på alla sätt och vis? För i så fall måste detta förbjudas Nu. Vi vill inte att det "politiska partiet" Feministiskt Initiativ ska se det här inlägget och på något vis börja tänka. Då kan de ju börja experimentera och hitta ett sätt att snabbföda nya FI-barn. På det sättet skulle den till synes ofarliga opinionsgruppen kunna hota människans existens. Jag vill inte bli medskyldig till detta och ber därför Gud om hjälp.
Är jag konstig som tänker såna här tankar?
Kanske.
INTE kul.
Detta är inte roligt. Det här är BEROENDEFRAMKALLANDE. Jag har haft den här bloggen igång lika länge som hitler trimmade sin mustasch varje morgon, och jag är mer eller mindre ett offer redan. Eller vafan, vem försöker jag lura? Jag är en slav. Bloggandet kommer bli min religion, på andraplats, efter Scrubs. Såklart. Eller jag vet inte om man kan placera Scrubs som en religion för mig. Det är mera som min drog. Har sett säsong ett under min korta vistelse här i Cartegena, Spanien. Jag kom i fredags, den 23 januari, och började kolla i lördags. Den 24, vill säga. Avslutade säsongen i eftermiddags, efter att ha vaknat klockan 2. Ska börja på tvåan innan jag somnar inatt.
Jag saknar alla, och då menar jag verkligen ALLA där hemma. Folk som jag träffar ofta, exempelvis Evelina, Victor, OliverS osv. Men inte minst folk jag inte träffar alls lika ofta, Ludde, Annie och Jasmine, för att bara nämna några. Saknar er alla!
Som resultat av mitt nyfunna bloggberoende så kommer det förmodligen bli flera lite längre inlägg dagligen. Detta är ju det tredje ikväll. Ska ha som målsättning att sparka lite av blondinbellas rumpa. Vill ha många läsare, givetvis, men inte av samma anledning som henne. ABSOLUT inte. Jag skriver inte för att jag är ett litet, konstlat blonderat BARN som söker mängder och åter mängder av uppmärksamhet. Jag skriver först och främst för min egen skull. Jag mår bra av att skriva. (Varför har jag inte startat en blogg tidigare?) Sen bloggar jag även för andra människors skull, för att flera personer samtidigt ska kunna se vad som händer i mitt liv. Det kanske låter som en väldigt egoistisk synvinkel men allt blir vad man gör det till.
För övrigt kan jag tänka mig att vissa människor kanske tänker att "Åh min gud, den här pojkvaskern är ju ingen liten ängel. Han skriver ju nedlåtande saker om både ensamma ungdomar, diktatorn hitler OCH blondinbella. Kära hjärtanes!"
Men vet ni vad? Det skiter jag i.
Jag är inte ensam om att hysa.... otillgivenhet för framtida fjortisar, en av världens mest idiotiska män samt lilla Isabella Löwengrip.
Angreppen kommer. Ingen går säker.
Lita på det.
Inlägg nummer två!
Efter mycket positiv respons på det första inlägget kommer som ni förhoppningsvis kan se, det andra :)
Detta är ju min första blogg någonsin, tidigare så har jag bara lekt gäst i andra bloggar. Den här bloggen har jag alltså gjort för att beskriva min livssituation.
Background checkup: Alltså. Jag är inte hemma i Sverige. Eller jag kanske ska börja med att presentera mig på riktigt?
Mitt namn är Oliver Duran. Jag är 17 år och bor ursprungligen i Sverige. Efter en ovanligt känslomässigt tuff höst så har jag lyckats förflytta mig till Spanien där jag planerar att tillbringa de närmaste fem månaderna. Bloggen kommer givetvis handla om min vardag i ett annat land men också mycket om hur man känner sig när man plötsligt separerar från allt man älskar, alla sina vänner och sin familj. Men just nu så handlar det inte om det.
Världen. Lissna. Jag sitter med min värdinna i deras vardagsrum och hon tittar på någon thriller. DEN ÄR PÅ ENGELSKA!
Framsteg, med tanke på att allt på spansk television har varit dubbat, sedan tidernas begynnelse. Den här filmen är alltså på originalspråk med spansk text, så som vi gör det i Sverige!!! :D
Jag är ledsen, men jag har varit lat och inte lagt upp bild ännu, men sanna mina ord, det kommer :)
Jag menar, jag har all tid i världen. Eller iallafall fem månader. Men det borde räcka... Eller?
And so it begins. . .
Hejsan världen.
Det där kanske skulle ha varit rubriken eller? Eftersom detta är det första inlägget i en blogg som jag startade för 5 minuter sen så tänkte jag dra en kort "rolig" presentation av mig själv.
HEJSAN ALLA BREVIZAR :D:D:D:D:D:D:D:D:D:D
Jag är en lagom kool kille på 17 jordsnurr som söker fett mycket uppmärksamhet och därför VÄLDIGT gärna vill ha brevizar (för er som inte vet vad brevizar är så lyder en kort förklaring: breviz = slang/förenkling av ordet brevvän. Ordet är ofta missbrukat av barn i åldern 11-12 år. Kort intervall? Svar: ja.) Mina intressen är: spela blockflöjt, vara med kompisar, dricka kaffe och saft (fast inte samtidigt) ännu mera vara med kompisarna (som jag olyckligtvis inte har) etc, etc. Hoppas ni alla (brevizarna) har det roligt i världen och att ni vill bli mina breviz-tvillingar allihopa. Tack och hej, leverpastej!!!!!!!!!!!!!!!!
Nå, varför presenterar jag mig inte på det sättet normalt sett? Kanske för att jag ljuger en del i närmast ovanstående delen av inlägget? Nja. Jo. Kanske. Lite....... Nåja. Delvis men i grund och botten handlar det väl om att man vill göra ett bra intryck på nya människor, nästan oavsett vem man är och vem man vill göra intrycket på? Man måste våga vara sig själv.
Jag vet inte riktigt hur jag ska ha mitt upplägg här i bloggen, skulle uppskatta kommentarer. Jag har alltså tre alternativ om hur bloggen ska fungera:
1. Långa inlägg, ca 1/dagen.
2. Korta inlägg, flera om dagen, kanske 3-4.
3. Och denna skulle vara lite mer slitsam men jag vill givetvis uppfylla era önskemål. Långa inlägg (igen!) fast flera om dagen, kanske 2-3.
Så, nu väntar jag bara på eran respons och ska försöka fixa med bluetooth mellan min dator och mobil så att jag kan lägga upp bilder.
Tack och hej, leverpastej.
(Jag gillar faktiskt den hejdå-frasen, vet ej riktigt varför.)
