Ett eko av en vilja.
Goder afton. Här sitter man, mitt i natten med inget att göra förutom att blogga. Vilket är mycket roligt men jag är schleten. Sova är det ingen större mening med, försökte med det för flera timmar sen utan resultat. Som grädden på moset (vad nu moset är) så har jag lyckats med den otroliga bedriften att få över ett par bilder som lovat. Och de kommer publiceras tämligen snart. Och med det menar jag nu.
Här är jag då nästan varje dag, för det är där alla bra affärer ligger. Cartagenas uppvisningsgata som ni ser är mycket vacker och turisterna älskar den. Dom rör sig bara på den här gatan och i hamnen. Därför tar man nästan aldrig en öl på den här gatan. Den är dyr.
Och där ser ni då mig när jag faktiskt GÅR på gatan. Ingen bra dag. Hur ser jag ut, kommentera och beskriv XD
Nu är jag för orkeslös för att skriva något påhittigt om turister som jag hade tänkt från början och ni får en djup tanke nedklottrad imorgon skulle jag gissa på. För det är väl det ni vill ha? Elle?
Guds frid vare med er gott folk !
(Ja, jag är religiös, Nej, jag går inte i kyrkan varje vecka, Ja, jag tror att Gud finns. Fler frågor?)
.
God natt på er allihopa. Jag är ledsen men jag har inte en gnutta ork att ens skriva det här inlägget, egentligen. Det är missinassen (mitt i natten på svenska) och jag är typ sjuk. Jag har ont i magen, huvudet, nacken, ryggen, ja i stort sett i hela kroppen. Så detta blir ju av föga intresse för mina ca 20 läsare.
Återkommer imorgon, förhoppningsvis (säkerligen) med nått nytt att klaga på.
Natti natti världen. Sov gott
Varmt.
Hej. Det är varmt. Idag är det onsdag och varmt. Solen skiner ordentligt för första gången sen jag kom hit. Jag insåg för en liten stund sen att i två av tre inlägg som tidigare så har jag försökt beskriva mig själv. Det har uppenbarligen inte gått så bra så jag får väl helt enkelt bara fortsätta försöka. Jag kanske ska ge upp? Eller? Hmm... Tufft dilemma. Nåja.
Spanien. Där jag är nu vill säga, är varmt. Och jag har inte så mycket att göra här hemma på dagarna som jag hade hoppats. Detta ger mig utomordentligt mycket tid att tänka och fundera ut konstiga saker. Typ vad som händer om tre människor har en trekant, två killar och en tjej (fråga mig inte hur jag hamnade här i mina tankegångar) och båda killarna kommer samtidigt i tjejen (hon är säkerligen rutinerad). De använder inte preventivmedel och båda killarnas favorittippade spermier kämpar och kämpar och tar sig båda fram till ägget EXAKT samtidigt och befruktar det båda två! Låt oss även anta att kvinnan bestämmer sig för att behålla barnet och föda det. Vad händer då? Får man siamesiska tvillingar med inslag av kvinna, får man en ett barn som ser ut som en blandning av båda männen, tar männens anlag ut varandra och det blir en hundraprocentig flicka på alla sätt och vis? För i så fall måste detta förbjudas Nu. Vi vill inte att det "politiska partiet" Feministiskt Initiativ ska se det här inlägget och på något vis börja tänka. Då kan de ju börja experimentera och hitta ett sätt att snabbföda nya FI-barn. På det sättet skulle den till synes ofarliga opinionsgruppen kunna hota människans existens. Jag vill inte bli medskyldig till detta och ber därför Gud om hjälp.
Är jag konstig som tänker såna här tankar?
Kanske.
INTE kul.
Detta är inte roligt. Det här är BEROENDEFRAMKALLANDE. Jag har haft den här bloggen igång lika länge som hitler trimmade sin mustasch varje morgon, och jag är mer eller mindre ett offer redan. Eller vafan, vem försöker jag lura? Jag är en slav. Bloggandet kommer bli min religion, på andraplats, efter Scrubs. Såklart. Eller jag vet inte om man kan placera Scrubs som en religion för mig. Det är mera som min drog. Har sett säsong ett under min korta vistelse här i Cartegena, Spanien. Jag kom i fredags, den 23 januari, och började kolla i lördags. Den 24, vill säga. Avslutade säsongen i eftermiddags, efter att ha vaknat klockan 2. Ska börja på tvåan innan jag somnar inatt.
Jag saknar alla, och då menar jag verkligen ALLA där hemma. Folk som jag träffar ofta, exempelvis Evelina, Victor, OliverS osv. Men inte minst folk jag inte träffar alls lika ofta, Ludde, Annie och Jasmine, för att bara nämna några. Saknar er alla!
Som resultat av mitt nyfunna bloggberoende så kommer det förmodligen bli flera lite längre inlägg dagligen. Detta är ju det tredje ikväll. Ska ha som målsättning att sparka lite av blondinbellas rumpa. Vill ha många läsare, givetvis, men inte av samma anledning som henne. ABSOLUT inte. Jag skriver inte för att jag är ett litet, konstlat blonderat BARN som söker mängder och åter mängder av uppmärksamhet. Jag skriver först och främst för min egen skull. Jag mår bra av att skriva. (Varför har jag inte startat en blogg tidigare?) Sen bloggar jag även för andra människors skull, för att flera personer samtidigt ska kunna se vad som händer i mitt liv. Det kanske låter som en väldigt egoistisk synvinkel men allt blir vad man gör det till.
För övrigt kan jag tänka mig att vissa människor kanske tänker att "Åh min gud, den här pojkvaskern är ju ingen liten ängel. Han skriver ju nedlåtande saker om både ensamma ungdomar, diktatorn hitler OCH blondinbella. Kära hjärtanes!"
Men vet ni vad? Det skiter jag i.
Jag är inte ensam om att hysa.... otillgivenhet för framtida fjortisar, en av världens mest idiotiska män samt lilla Isabella Löwengrip.
Angreppen kommer. Ingen går säker.
Lita på det.
Inlägg nummer två!
Efter mycket positiv respons på det första inlägget kommer som ni förhoppningsvis kan se, det andra :)
Detta är ju min första blogg någonsin, tidigare så har jag bara lekt gäst i andra bloggar. Den här bloggen har jag alltså gjort för att beskriva min livssituation.
Background checkup: Alltså. Jag är inte hemma i Sverige. Eller jag kanske ska börja med att presentera mig på riktigt?
Mitt namn är Oliver Duran. Jag är 17 år och bor ursprungligen i Sverige. Efter en ovanligt känslomässigt tuff höst så har jag lyckats förflytta mig till Spanien där jag planerar att tillbringa de närmaste fem månaderna. Bloggen kommer givetvis handla om min vardag i ett annat land men också mycket om hur man känner sig när man plötsligt separerar från allt man älskar, alla sina vänner och sin familj. Men just nu så handlar det inte om det.
Världen. Lissna. Jag sitter med min värdinna i deras vardagsrum och hon tittar på någon thriller. DEN ÄR PÅ ENGELSKA!
Framsteg, med tanke på att allt på spansk television har varit dubbat, sedan tidernas begynnelse. Den här filmen är alltså på originalspråk med spansk text, så som vi gör det i Sverige!!! :D
Jag är ledsen, men jag har varit lat och inte lagt upp bild ännu, men sanna mina ord, det kommer :)
Jag menar, jag har all tid i världen. Eller iallafall fem månader. Men det borde räcka... Eller?
And so it begins. . .
Hejsan världen.
Det där kanske skulle ha varit rubriken eller? Eftersom detta är det första inlägget i en blogg som jag startade för 5 minuter sen så tänkte jag dra en kort "rolig" presentation av mig själv.
HEJSAN ALLA BREVIZAR :D:D:D:D:D:D:D:D:D:D
Jag är en lagom kool kille på 17 jordsnurr som söker fett mycket uppmärksamhet och därför VÄLDIGT gärna vill ha brevizar (för er som inte vet vad brevizar är så lyder en kort förklaring: breviz = slang/förenkling av ordet brevvän. Ordet är ofta missbrukat av barn i åldern 11-12 år. Kort intervall? Svar: ja.) Mina intressen är: spela blockflöjt, vara med kompisar, dricka kaffe och saft (fast inte samtidigt) ännu mera vara med kompisarna (som jag olyckligtvis inte har) etc, etc. Hoppas ni alla (brevizarna) har det roligt i världen och att ni vill bli mina breviz-tvillingar allihopa. Tack och hej, leverpastej!!!!!!!!!!!!!!!!
Nå, varför presenterar jag mig inte på det sättet normalt sett? Kanske för att jag ljuger en del i närmast ovanstående delen av inlägget? Nja. Jo. Kanske. Lite....... Nåja. Delvis men i grund och botten handlar det väl om att man vill göra ett bra intryck på nya människor, nästan oavsett vem man är och vem man vill göra intrycket på? Man måste våga vara sig själv.
Jag vet inte riktigt hur jag ska ha mitt upplägg här i bloggen, skulle uppskatta kommentarer. Jag har alltså tre alternativ om hur bloggen ska fungera:
1. Långa inlägg, ca 1/dagen.
2. Korta inlägg, flera om dagen, kanske 3-4.
3. Och denna skulle vara lite mer slitsam men jag vill givetvis uppfylla era önskemål. Långa inlägg (igen!) fast flera om dagen, kanske 2-3.
Så, nu väntar jag bara på eran respons och ska försöka fixa med bluetooth mellan min dator och mobil så att jag kan lägga upp bilder.
Tack och hej, leverpastej.
(Jag gillar faktiskt den hejdå-frasen, vet ej riktigt varför.)
